26 juni 2014 Upphandling | LOU

Blir det ett stopp för överprövningar nu?

Det pågår flera parallella utredningar just nu som rör upphandling. Intressant är den som heter Ökad effektivitet i upphandlingar i samband med överprövning (Dir. 2013:105), även kallad Överprövningsutredningen. Ursprungligen skulle utredningen vara klar den 15 juni 2014, men vi får vänta lite längre på resultatet.

Utredningen har fått förlängd tid och uppdraget ska i stället redovisas senast den 1 februari 2015. Utredningens uppdrag är att se över reglerna om överprövning i upphandlingslagstiftningen och öka effektiviteten i upphandling genom att försöka komma till rätta med de problem som orsakas av att upphandlingar stoppas i samband med överprövning.

Det finns en insikt om att överprövningar leder till svårigheter för upphandlande myndigheter/enheter att klara av sin skyldighet att tillhandahålla varor och tjänster till medborgarna. Utredningen ska därför överväga att införa flera nya bestämmelser som borde underlätta för upphandlande myndigheter/enheter att klara av sin verksamhet, vilket känns väldigt efterlängtat. Utredningen ska även göra en jämförande studie och se hur andra europeiska länder har genomfört och tillämpat rättsmedelsdirektivet, som ligger till grund för 16 kap. LOU där man hittar våra bestämmelser om överprövning. Det ska bli väldigt spännande att se om det är skillnader mellan Sverige och andra jämförbara länder i Europa i detta avseende.

Några frågor som ska utredas är:

Preklusionsfrist
Direktupphandling under överprövning
Ansvar för processkostnader
En preklusionsfrist innebär att vissa av de inledande momenten i en upphandling endast får överprövas under viss tid. Det skulle t.ex. kunna innebära att invändningar mot förfrågningsunderlagets utformning inte får göras efter anbudstidens utgång. Syftet med att införa preklusionsfrist är att påskynda upphandlingsprocessen. Jag är tveksam till om syftet alltid skulle uppfyllas. Vi har nyligen fått ett överprövningsärende avgjort som rörde just invändningar mot förfrågningsunderlagets utformning. Ärendet inkom till förvaltningsrätten i början av september 2013 och avgjordes, till vår fördel, den sista mars 2014. Härefter ansökte leverantören om prövningstillstånd hos kammarrätten, som i maj fattade beslut om att inte medge prövningstillstånd. Det tog alltså ca åtta månader att få målet avgjort och då har vi ännu inte utvärderat och meddelat tilldelningsbeslut. Det arbetet återstår med risk för ytterligare en överprövning. I normalfallet borde det, trots allt, vara bättre att fel i förfrågningsunderlag eller andra fel kan rättas till/prövas i ett tidigt skede i en upphandling. Det är sannolikt även en fördel för både domstol och upphandlande myndighet/enhet om prövningen kan begränsas till att endast omfatta anbudsutvärderingen. För vår del har handläggningstiderna i flera av våra ärenden under det senaste året varit så långa, att en preklusionsfrist inte hade varit till stor hjälp, enligt min uppfattning. Det kan också vara svårt för leverantörerna att överblicka innebörden av allt i förfrågningsunderlaget innan tilldelningsbeslutet har meddelats. En preklusionsfrist kan därför innebära problem för leverantörerna, som får svårare att hävda sin rätt. En tänkbar följd av detta är att leverantörer ansöker om överprövning innan tilldelningsbeslutet i onödan därför att de inte har råd att ta risken att vänta. Detta skulle kunna leda till onödiga överprövningar med leverantörer som ändå inte skulle bli aktuella för avtal.

Ett förslag som däremot borde bli till stor hjälp är möjligheten få genomföra direktupphandling under pågående överprövning. Genom direktupphandling kan då den upphandlande myndigheten/enheten tillgodose sitt försörjningsbehov under den tid en överprövning pågår. Enligt Upphandlingsutredningen (SOU 2013:12), som föreslog detta undantag i sitt slutbetänkande, skulle en sådan en sådan temporär upphandling få fortgå så lång tid som en tvåinstansprövning normalt tar, dvs. cirka sex månader. Dessutom föreslogs det temporära kontraktet kunna tillämpas under den tid det tar att genomföra en ny upphandling om klaganden vinner framgång med överprövningen.

Det kostar tid och resurser att hantera överprövningar. I förvaltningsmål gäller som huvudregel att vardera part står för sina processkostnader oavsett utgången i målet. Högsta domstolen har i ett avgörande i mål nr T 3576-11 kommit fram till att skäliga rättegångskostnader vid framgång i en överprövningsprocess ska kunna ersättas som skadestånd. Jag har nyligen sett ett ombud begära ersättning för rättegångskostnader i ett överprövningsmål från en upphandlande enhet utan att, via allmän domstol, begära skadestånd. Ombudet tolkar HD:s avgörande som att det nu finns en allmän skyldighet att ersätta sökandens rättegångskostnad då sökanden har vunnit ett överprövningsmål. Det är en oroande utveckling och därför än mer viktigt att detta regleras. Överprövningsutredningen ska utreda detta och även frågan om det ska införas avgifter vid ansökan om överprövning. Det skulle sannolikt sätta stopp för en del överprövningar.

Tipsa en vän

Kommentarer (0)

Skriv en kommentar